Vanuatu

Vanuatu, formellt Republiken Vanuatu (engelska: Republic of Vanuatu franska: République de Vanuatu, bislama: Ripablik blong Vanuatu), före 1980 Nya Hebriderna, är en östat i Melanesien i sydvästra Stilla havet. Huvudstaden Port Vila ligger på ön Éfaté i ögruppens mellersta del. Ögruppen, som är av vulkaniskt ursprung, ligger cirka 1750 km öster om norra Australien, 500 km nordost om Nya Kaledonien, väster om Fiji och sydost om Salomonöarna och Nya Guinea.

Vanuatu beboddes först av melanesier. De första européerna att besöka öarna var deltagarna i en spansk expedition ledd av den portugisiske navigatören Fernandes de Queirós, som kom till Espiritu Santo 1605. Han gjorde anspråk på arkipelagen för Spaniens räkning och namngav den Espiritu Santo eller Helige Ande. På 1880-talet gjorde Frankrike och Storbritannien anspråk på delar av landet, och 1906 enades de om en ram för gemensam förvaltning av arkipelagen som Nya Hebriderna genom ett brittiskt-franskt kondominat. En självständighetsrörelse uppstod på 1970-talet, och Republiken Vanuatu grundades 1980.

Etymologi

Landets namn härstammar från ordet vanua ("land" eller "hem"), som förekommer i flera austronesiska språk, och ordet tu ("stå"). Tillsammans indikerade de två orden självständig ställning för den nya nationen.

Historia

Vanuatus förhistoria är oklar. Arkeologiska bevis stöder den gängse teorin att människor som talade austronesiska språk först kom till öarna cirka 4 000 år sedan. Keramikfragment har funnit som daterats till 1300–1100 f.Kr.