Samuel Johnson

Samuel Johnson, känd som Dr. Johnson, född 18 september 1709 i Lichfield, Staffordshire, död 13 december 1784 i London, var en brittisk författare, kritiker, lexikograf och språkvetare. Han är bland annat känd för sina Shakespeare-kommentarer och sin ordbok, samt för sin konversation, bland annat skildrad i hans vän James Boswells biografi The life of Samuel Johnson.

Biografi

Johnson var son till en bokhandlare i Lichfield. Från barndomen var han sjuklig, men blev ändå storväxt och kraftig. Johnson hemsöktes av psykisk sjukdom, med perioder av depressioner som försatte honom i enligt egen utsago ”tillstånd gränsande till galenskap”. Familjen var fattig, men han skaffade sig ändå tidigt beläsenhet genom att studera gamla folianter i faderns bod. Han började studera på Pembroke College i Oxford men tvingades avbryta studierna av ekonomiska skäl. Efter att ha gift sig med en äldre änka försökte han grunda en egen skola, men misslyckades.

År 1737 begav han sig till London för att slå sig fram som författare. Några svåra år med knappa resurser följde, där Johnson vid sidan av skriveri för födan försökte slå sig fram som dramatiker med tragedin Irene (1737, uppförd 1749) och som poet med satiren London (1738), en efterbildning av Juvenalis som vann visst erkännande och följdes av den besläktade Vanity of human wishes (1749). Det verkliga genombrottet som författare kom dock först med den av Johnson utgivna veckotidskriften The Rambler 1750–1752.

Han skrev även essäer till tidskrifterna The adventurer och The universal chronicle.

Johnson utgav 1755 en engelskspråkig ordbok, A Dictionary of the English Language, som var Englands främsta referenslexikon under mer än ett sekel. Kort tid därefter påbörjade han arbetet med att redigera en utgåva av William Shakespeares samlade dramer, ett arbete som skulle fortgå i flera år.