Samer

Samer (nordsamiska: sámit eller sápmelaččat), tidigare vanligen benämnda lappar i Sverige och Finland, eller finnar i Norge (se avsnittet benämningar), är urfolk på Nordkalotten och i andra delar av nordvästra fennoskandiska urbergsskölden, från ryska Kolahalvön i öster till delar av mellersta Skandinavien i väst. Samernas historiska ursprungsland kallas Sápmi eller Sameland och omfattar delar av dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland, men dess exakta utbredning inom dessa stater är inte väldefinierad på grund av bristande historiska källor. Antalet samer uppskattas till mellan 80 000 och 100 000. Av dessa bor 50 000–65 000 i Norge, 20 000–40 000 i Sverige, cirka 8 000 i Finland och cirka 2 000 i Ryssland.

Samerna har en till stor del gemensam kultur och många levde seminomadiskt eller nomadiskt fram till början av 1900-talet. Det finns ett tiotal samiska språk eller varieteter, vilka tillhör de finsk-ugriska språken, som ingår i den uraliska språkfamiljen. En fornsamiska utvecklades – förmodligen med samisk-finskt urspråk – för ungefär 2 000–2 500 år sedan. Det är också från den tiden som nutida forskare anser det vara meningsfullt att tala om en samisk etnicitet eller kultur.

Samerna utgör nationell minoritet i Norge, Sverige och Finland. Samiska varieteter har status som minoritetsspråk i Sverige och delar av Finland och Norge, och är officiellt språk i 19 svenska så kallade förvaltningskommuner för samiska som minoritetsspråk. Samerna har erkänts som ett ursprungsfolk i Sverige, Norge och Finland. Norge har även ratificerat Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk vilket Sverige och Finland inte gjort.