Salafism

Salafismen (arabiska سلفية) är en riktning inom islam som vill gå tillbaka till religionen som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de försöker följa Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt i sina handlingar. Vad som är sann salafism fastslås av Ammanbudskapet.

Salafisterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen och sunna som profeten och hans följeslagare gjorde.

Salaf betyder ”förfäder” och var ursprungligen de första tre generationernas muslimer. Muhammed uttryckte följande: ”De bästa muslimerna är de i min generation. Därefter de som efterträder dem, och därefter de som efterträder dem.” En man som bekänner sig till riktningen kallas salafi, medan en kvinna kallas salafiyya.

Politiska salafister

Salafismen refererar från början till en reformistisk rörelse som fanns i slutet på 1800-talet i Egypten bland muslimerna kring Muhammad Abduh, som var elev till Jamal al-din al-Afghani. Den moderna salafismen anknyter till äldre namn som Ahmad bin Hanbal (780–855) och Muhammad ibn Abd al Wahhab (1703–1792). Den senare har gett namn åt wahhabismen och anses företräda en sträng syn på hur islam ska utövas. Wahhabismen som finns bland annat i Saudiarabien kan ses som en del av salafismen och anhängare brukar även kalla sig muwahhidun (bekännare av Guds enhet) och betraktar alla andra muslimer som avgudadyrkare. I Indien, Pakistan, Afghanistan och Bangladesh finns den salafistiska rörelsen deobandismen som uppstod i staden Deoband i Indien under slutet av 1800-talet.