SN 1181

SN 1181 var en supernova som kineserna och japanerna observerade i stjärnbilden Cassiopeja mellan 4 och 6 augusti 1181. Den är en av endast fem supernovor i Vintergatan som med säkerhet identifierats i preteleskopiska uppteckningar, och den dök upp i Cassiopeia och var synlig och orörlig mot fixstjärnorna i 185 dygn. F.R. Stephenson insåg först att "gäststjärnan" från 1181 måste vara en supernova, eftersom en sådan ljus transient som varar i 185 dygn och inte rör sig på himlen bara kan vara en galaktisk supernova.

PA 30

Pa 30 upptäcktes 2013 av den amerikanske amatörastronomen Dana Patchick när han sökte efter planetariska nebulosor i WISE infraröda data. Den var den 30:e nebulosan som upptäcktes genom hans sökningar, och som ett resultat betecknas den Pa 30. Pa 30 framträdde som en nästan rund nebulosa, ungefär 171 x 156 bågsekunder stor, med en extremt blå centralstjärna. Pa 30 hänvisar till både nebulosan (ursprungligen katalogiserad som IRAS 00500+6713) och centralstjärnan (betecknad som WD J005311). Skalet är ljusstarkt i infraröd och röntgenstrålning, men mycket svagt i det optiska bandet, till en början endast synligt av ljus i [O III]-bandet.

År 2019 visade optisk spektroskopi av den centrala stjärnan (betecknad som WS35) en mycket het stjärna med en intensiv stjärnvind som expanderade med en mycket hög hastighet på 16 000 km/s och en sammansättning huvudsakligen av kol och syre (utan väte eller helium). Centralstjärnan definierades som en supermassiv magnetisk vit dvärg som ett resultat av sammanslagningen av två vita dvärgar med lägre massa, medan nebulosan tillskrevs episoden med långsamt materiautflöde under sammanslagningen.