Polska

Polska (język polski eller polszczyzna) är ett västslaviskt språk talat i Polen. Med 40,3 miljoner talare är det det näst största slaviska språket. Polska talas förutom i Polen, där det är officiellt språk, även av betydande minoriteter i Belarus, Litauen, Ukraina, Tyskland och USA. Det skrivs med det polska alfabetet, en variant av latinska alfabetet.

Grammatik

Polska är liksom andra slaviska språk i hög grad flekterande. Nominalsystem äger tre genus och böjs i sju kasus. Liksom i andra slaviska språk görs en grundläggande skillnad mellan imperfektiv och perfektiv aspekt i verben. Grundordföljden är SVO.

Ortografi

Det polska alfabetet är ett modifierat latinskt alfabet med de extra skrivtecknen ą, ć, ę, ł, ń, ó, ś, ź och ż. Bokstäverna q, v och x används bara i lånord. Endast ett tiotal ord inleds med bokstaven h och de flesta förekomster av /x/ stavas ch. Det finns inga ord som inleds med ą, ę och ń.

Uttal

Alla bokstäver uttalas, med undantag för rz, cz, dz och sz som har egna ljud (se nedan).

Man betonar så gott som alltid den näst sista stavelsen i varje ord (vissa lånord undantagna), även efter böjning.

• Szukam jakiejkolwiek wiadomości o siostrze (jag söker efter vilken nyhet som helst om systern).

Bokstaven "i" följd av en vokal betonas aldrig. Exempel: siedzieć (att sitta) uttalas [ɕɛʥɛʨ] (två stavelser).

Polska språket är mycket rikt på sje-ljud, vilket ofta orsakar svårigheter för studenter. Observera att många ljud saknar svenska motsvarigheter och då blir de svenska analogierna i vissa fall grova förenklingar.