Panama

Panama, formellt Republiken Panama (spanska: República de Panamá), är ett land på Panamanäset i södra Centralamerika. Landet var en spansk koloni fram till 1821 men fick sin slutliga självständighet år 1903 från Colombia. Största inkomstkälla är Panamakanalen som förbinder Atlanten, genom Karibiska havet, med Stilla havet. Landet gränsar till Costa Rica i väst och Colombia i öst, till Karibiska havet i norr och Stilla havet i söder.

Historia

Landområdet bildades för omkring tre miljoner år sedan då Panamanäset slutligen band samman de två amerikanska dubbelkontinenterna med en landbrygga, en händelse som skulle få konsekvenser för växt- och djurliv liksom senare för människor. Befolkningsgrupper som fanns i området innan den spanska kolonisationen inkluderade chibchan-, choco- och cuevafolken. Dessa dog ut när det spanska styret etablerades under 1500-talets första hälft; troligtvis var sjukdomar från Europa en viktig orsak. Den första europeiska expeditionen till området anfördes av conquistadoren Rodrigo de Bastidas redan år 1501. Åren 1538–1739 var Panama formellt en del av kolonin Nya Spanien och därefter av Nya Granada till 1821.

Modern historia

Efter att ha blivit del av Gran Colombia vid självständigheten från Spanien år 1821 gjordes flera försök att bryta sig loss under 1800-talet. Mallarino-Bidlack-fördraget från 1847 innebar början på USA:s ökande inflytande över Panamanäset. Efter Tusendagarskriget i Colombia började USA stödja kampen för ett självständigt Panama sedan den colombianska kongressen vägrat gå med på att överlämna territorium i området till amerikanerna för anläggandet av en kanal.