Neandertal

Neandertal (före 1901 stavat Neanderthal, på svenska även Neanderdalen) är en dal utgrävd av floden Düssel, belägen mellan Erkrath och Mettmann, i Nordrhein-Westfalen i Tyskland. Dalen är känd som fyndplats för det första identifierade fossilet efter en neandertalmänniska, som hittades i ett kalkbrott i dalen 1856. Neandertal har sitt namn efter teologen och psalmförfattaren Joachim Neander (1650-1680), som bodde i trakten.

Etymologi

Det tidigaste kända namnet på dalen var Hundsklipp, eller Gesteins, men den kallades från mitten av 1800-talet för Neanderthal, (svenska: Neanderdalen) efter rektorn vid latinskolan nära Düsseldorf mellan 1674 och 1679, Joachim Neander, som ofta satt i dalen och skrev dikter. Neander är i sin tur en latinisering av det tyska namnet Neumann (motsvarande svenska Nyman); av andros, ανδρος, grekiska för man/människa och "neos,νεοσ"grekiska för "ny".

Vid den tyska stavningsreformen 1901 ändrades Neanderthal till det nuvarande Neandertal, men den gamla stavningen används fortfarande av museet och järnvägsstationen.

Historia

Neandertalmänniskan

Det berömda fyndet av skelettdelarna som givit namn åt neandertalmänniskan gjordes 1856 av en grupp kalkbrottarbetare. På sydsidan av dalgången omkring 20 meter över dalens botten låg ännu vid mitten av 1800-talet två grottor, Feldhofer Grotten, med mynningarna mot en smal terrass, tillgänglig endast uppifrån platån ovanför dalgången. I den mindre av grottorna påträffades vid kalkbrytning på 0,6 meters djup ett skelett. På grund av den fastklibbade leran upptäcktes de inte omedelbart, och flera ben gick förlorade. De antogs först tillhöra en grottbjörn.