Mahalia Jackson

Mahalia Jackson, född Mahala Jackson den 26 oktober 1911 i New Orleans, Louisiana, död 27 januari 1972 i Evergreen Park utanför Chicago, Illinois, var en amerikansk gospelsångerska, allmänt ansedd som en av de mest inflytelserika vokalisterna under 1900-talet. Med en karriär som sträckte sig över 40 år var Jackson en viktig del av utvecklingen och spridningen av gospelblues i svarta kyrkor över hela USA. Under en tid då rassegregeringen var utbredd i det amerikanska samhället nådde hon betydande och oväntade framgångar i en skivkarriär, sålde uppskattningsvis 22 miljoner skivor och uppträdde inför en integrerad och sekulär publik i konsertsalar runt om i världen.

Jackson var barnbarn till frigivna slavar och föddes och växte upp i fattigdom i New Orleans. Hon fann ett hem i sin församling, vilket ledde till en livslång hängivenhet och ett enda syfte att förmedla Guds ord genom sång. Hon flyttade till Chicago som tonåring och gick med i Johnson Singers, en av de tidigaste gospelgrupperna. Jackson var starkt influerad av musikern och kompositören Thomas Dorsey och av bluessångerskan Bessie Smith, och anpassade Smiths stil till traditionella protestantiska hymner och samtida sånger. Efter att ha gjort intryck i Chicagos kyrkor anlitades hon för att sjunga på begravningar, politiska möten och väckelser. I 15 år fungerade hon som vad hon kallade en "fisk och bröd-sångerska" och hade ströjobb mellan föreställningarna för att försörja sig.