Lynn Anderson

Lynn Anderson, född 26 september 1947 i Grand Forks i North Dakota, död 30 juli 2015 i Nashville i Tennessee, var en amerikansk countrysångerska.

Hon var dotter till countrysångarna och låtskrivarna Liz Anderson och Casey Anderson. Hon flyttade tillsammans med familjen till Sacramento i Kalifornien, där hon växte upp. 1966 debuterade Lynn Anderson på Chart med Ride, Ride, Ride, skriven av Liz Anderson. Hon stannade hos Chart till 1970, då hon gick över till Columbia. Det var också där hennes tredje album gavs ut, med hennes mest kända inspelning "Rose Garden", skriven av Joe South. För den fick Anderson 1971 en Grammy Award för bästa prestation av en kvinnlig countrysångare. Hon har som artist haft presidenterna Nixon, Ford, Carter och Reagan på första bänk i publiken.

Bland de orter där Lynn Anderson växte upp i Kalifornien uppger amerikanska media även San José och Fair Oaks. Farföräldrarna (Anderson) och morföräldrarna (Håby) bodde dock kvar i North Dakota. Lynns mor Liz Anderson (född Elisabeth Haaby) hade som artist och låtskriverska omfattande skivutgivning och sjöng med tonåriga Lynn i TV över hela kontinenten bland annat duetten "Mother, may I". Lynn debuterade i "Lawrence Welk Show" som 16-åring och var i två års tid i tjugoårsåldern stadigt med i showen.

Gift under åren 1968-1977 med stjärnproducenten Glenn Sutton i Nashville hade Lynn Anderson sin storhetstid som artist. Trots konkurrens från främst Loretta Lynn och Tammy Wynette presenterades hon på Grand Ole Opry som "The First Lady of Country Music" - en titel som dock Dolly Parton fullständigt tog över kring 1975. Lynn Andersons försök till förnyelse, ett steg åt släpig pop med LP:n "Even Cowgirls Get the Blues" 1980 slog inte särskilt väl ut. Tillbaka till countryns rötter fick hon dock sin i karriären sjunde Grammy-nominering för "Bluegrass Sessions" så sent som 2004.