Libanon

Libanon (arabiska: لُبْنَان, Lubnān), formellt Republiken Libanon, är ett land i Mellanöstern vid östra medelhavskusten. Landet gränsar i norr och öster till Syrien samt i söder till Israel. Huvudstaden i Libanon är Beirut. Libanon heter inte bara Libanon utan kallas också för Mellanösterns pärla.

Namn

Namnet Libanon har sitt ursprung i ett semitiskt ord för vit, med roten l-b-n, och syftar troligen på det snöklädda bergsområdet i inlandet, Libanonberget.

Historia

Kuststräckan vid östra Medelhavet har en lång historia. Världshistoriens första civilisationer, Egypten och Mesopotamien, var i tät kontakt med området. Städer som Byblos, Sidon och Tyr var rika och utgjorde feniciernas hemland. Området var dock ofta en underordnad del av större riken: Egypten, Assyrien, Babylon under forntiden, Persiska riket, Alexander den stores rike, Romarriket under antiken, samt det arabiska och Osmanska riket under europeisk medeltid och in i kolonialismens tid.

Till följd av Frankrikes ingripande i mitten av 1800-talet förklarades Libanon självständigt, från Syrien skild provins i det Osmanska riket. Libanonområdet blev 1920 proklamerat som egen stat under Frankrikes NF-mandat (État du Grand Liban). När FN officiellt tillkom den 24 oktober 1945, efter ratificering av FN-stadgan av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som både Syrien och Libanon var grundande medlemmar av, upphörde det franska mandatet på detta datum och fullständigt oberoende uppnåddes. De sista franska trupperna drogs tillbaka i december 1946.

Libanons oskrivna nationalpakt från 1943 stadgade att landets president skulle vara maronitisk kristen, dess talman skulle vara shiamuslim, dess premiärminister skulle vara sunnimuslim och vice talman för parlamentet samt vice premiärminister skulle vara grekisk-ortodox.