Johan de Witt

Johan de Witt, född 24 september 1625 i Dordrecht, död 20 augusti 1672 i Haag, var en nederländsk statsman. de Witt tillhörde en gammal patricisk släkt och fick en mycket gedigen uppfostran. Hans far, Jacob de Witt var borgmästare i Dordrecht och medlem av Republiken Förenade Nederländernas generalstater. Från sin far ärvde de Witt motståndet mot Huset Oranien och dess ståthållarskap, och efter fadern blev han huvudman för det aristokratisk republikanska storborgarpartiet i Nederländerna. Under den Nederländska stormaktstiden ("första ståthållarlösa eran") regerade De Witt tillsammans med sin farbror Cornelis de Graeff den nederländska republiken.

Biografi

Efter att sedan 1650 ha utfört ett gott arbete som sekreterare i sin födelsestad utsågs Johan de Witt 1653 till Hollands rådspensionär och statssekreterare. Detta hände på grund av ett uttryckligt samtycke från Amsterdams borgmästare Cornelis de Graeff. Därigenom fick han i praktiken ledningen över hela republiken i sin hand. Hans politiska strävan var att undantränga det oraniska partiet.

De Witt hade även som mål att genom sparsamhet och omvårdnad av industri och handel förbättra landets ekonomi. Bevakningen av republikens handelsintressen ledde, mot hans vilja, till krig. Redan när han tillträdde som ledare befann sig Holland i krig med England. Fred slöts 1654 (freden i Westminster). De Witt och De Graeff var nöjda med fredsvillkoren där det bland annat fanns skrivet en del som uteslöt det oraniska huset från alla statsämbeten i provinsen Holland.

Den svenska kungen Karl X Gustavs framgångar mot Polen och Danmark åren 1655–60 ledde till fientligheter mellan republiken och Sverige. För att slå vakt om holländarnas handelsvälde i Östersjöområdet motarbetade de Witt energiskt Karl X Gustavs försök att även ta makten över dessa båda länder.