Johan III

Johan III, född 20 december 1537 på Stegeborgs slott, död 17 november 1592 på slottet Tre Kronor i Stockholm, var kung av Sverige 1569–1592 efter att ha tillskansat sig kungamakten genom att hösten 1568 fängsla sin bror Erik XIV och propagera mot honom resten av det året. Ibland räknas hans regeringstid redan från maktövertagandet 1568 men det var först i januari 1569 som riksdagen fattade beslut om regeringsskiftet. I Lars Ericson Wolkes biografi över Johan (2004) anges att det även är rimligt att anta att Erik åtta år senare mördades på Johans befallning.

Han avslutade nordiska sjuårskriget, men istället drogs Sverige in i nordiska tjugofemårskriget med Ryssland, där man till slut lyckades få till stånd smärre landvinningar. Han arbetade för närmare relationer till Polen, vars tron han lyckades säkra för sin son och tronarvinge Sigismund.

Johan III var intresserad av religion och kultur. Under sin regeringstid motverkade han den svenska kyrkans växande lutherska tendenser under hertig Karls inflytande, och verkade för en återförening med den katolska kyrkan och påven i Rom. Detta med initiativ såsom den katolska högskolan Collegium regium Stockholmense, stöd till resterna av det katolska klosterväsendet, samt stöd till katolska jesuitmissioner i Sverige.

Johan III var son till drottning Margareta och kung Gustav Vasa. Han var bror till Karl IX och Magnus och halvbror till Erik XIV. Han var gift från 4 oktober 1562 med Katarina Jagellonica (1526–1583), med vilken han förutom Sigismund också hade dottern Anna Vasa, och från 21 februari 1585 med Gunilla Johansdotter (Bielke) (1568–1597).