Implantation

Implantationen, eller nidationen, är den process vari det tidiga embryot, då kallad blastocyst, fäster vid och gräver sig in i mucosan på livmoderväggen. Detta behövs för att embryot skall kunna bilda de kärl som behövs för att överföra näringsämnen mellan modern och embryot under tillväxten.

Implantationen sker ungefär sex till sju dagar efter befruktning, då morulan efter ett antal isovolumetriska delningar gjort sig av med dess omgivande zona pellucida. Efter detta följer ett antal delningar, som kommer att ge upphov till en vätskefylld cellmassa med två cellager, trofoblast och embryoblast. Cellmassan kallas då för blastocyst, och har två poler, dels en embryonal pol, vilket är den del av cellen där embryoblastcellerna samlats, dels en adembryonal pol, som är motsatt sida.

Blastocysten fäster med embryonala polen mot mucosaväggen i endometriet och börjar gräva sig in i mucosaväggen. Detta sker genom att celler från trofoblastet delar sig och bildar ett så kallat cytotrofoblastlager. Dessa celler smälter samman, vilket bildar en multinukleär zon kallad syncytotrofoblast mellan blastocysten och cellväggen. Syncytotrofoblastet är väldigt invasivt och arbetar sig in genom mucosaväggen tills hela blastocysten är omsluten av endometrieväggen.

Syncytotrofoblastet får även blodkärlen i endometriet att expandera och bilda blodfyllda lacunae, detta gör att syncytotrofoblastet slutar gräva sig in i mucosaväggen. Blodet som läcker ut i lacunerna runtom blastocysten kan även läcka ut i livmodern. Denna blödning kan vara så omfattande att det kommer ut lite blod, vilket kan misstas för en abnormal menstruationsperiod.