Hjalmar Branting

Karl Hjalmar Branting , född 23 november 1860 i Klara församling i Stockholm, död 24 februari 1925 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna från 1907 samt blev 1920 Sveriges första socialdemokratiska statsminister.

Brantings viktigare uppdrag inkluderar riksdagsman (andra kammaren) 1897–1925, partiledare för socialdemokraterna 1907–1925, finansminister 1917–1918 samt statsminister 1920, 1921–1923 (då han även var utrikesminister) och 1924–1925. Hjalmar Branting tilldelades Nobels fredspris 1921 tillsammans med Christian Lange för sina stora insatser inom Nationernas Förbund.

Branting gifte sig 1884 med journalisten Anna Jäderin. Tillsammans fick de två barn: Georg (1887–1965), advokat, riksdagsledamot och publicist, samt Sonja (1890–1981), advokat, feminist, riksdagsledamot och gift med advokaten Olof Westerståhl (1884–1948) och mor till statsvetaren Jörgen Westerståhl. Hjalmar Branting var även styvfar till Vera von Kræmer (1878–1940) och Henry von Kræmer (1880–1957), barn till Anna Branting i hennes äktenskap med löjtnanten Gustaf von Kræmer.

Biografi

Familj och uppväxt

Hjalmar Branting föddes den 23 november 1860 i Klara, Stockholm, som ende son till professorn, överläraren och föreståndaren för Gymnastiska centralinstitutet, Lars Gabriel Branting, och Emma af Georgii. Föräldrarna gifte sig 1839, skilde sig 1869 men gifte om sig 1873. Morfadern var rikshärolden, statssekreterare Carl af Georgii (1787–1837), som adlades 1818. Hjalmar Branting växte upp och levde större delen av sitt liv i Brantingska huset på Norrtullsgatan 3 i Stockholm.