Hertig

Hertig är en titel för vissa högre adelsmän eller manliga medlemmar av kungahus, den motsvarande kvinnliga titeln är hertiginna, oftast regerande över ett hertigdöme. Titeln ärkehertig är en titel som i rang avses stå mellan hertig och kung. Ordet hertig kopplas till den tyska titeln herzog som härstammar från en titel som betyder härförare.

En hertig tilltalas normalt Ers Nåd, men en hertig som är självständig regent eller kunglig hertig tilltalas Ers Höghet eller Ers Kunglig Höghet.

Svenska hertigar

Under medeltiden översattes den nordiska titeln jarl till dux, vilket är latin för "hertig" och betyder ledare. Efter den siste jarlen (Birger jarl) kom titeln hertig eller dux i Sverige att bara användas för söner inom kungahuset, med ett enda undantag, hertig Bengt Algotsson. Den förste som kallades "hertig" var Birgers son Magnus innan han grep makten. Gustav Vasa utnämnde i sitt testamente de tre yngre av sina söner – Johan, Magnus och Karl – till hertigar över var sitt område med stor självständighet, vilket fick Erik XIV att snabbt efter sitt trontillträde att sammankalla ett riksmöte i Arboga – för övrigt det första som kallades för riksdag – där han genomdrev en ökad kontroll från kronans sida över hertigdömenas administration och rättsskipning. Landskapen i Sverige ansågs på den tiden^[när?] i sig vara hertigdömen eller grevskap (beroende på sin storlek och betydelse) även om de ofta inte hade någon prins som hade dem som titulära hertigdömen eller grevskap.