Hermann Hesse

Hermann Karl Hesse, född 2 juli 1877 i Calw i Württemberg i Tyskland, död 9 augusti 1962 i Montagnola i Schweiz, var en tysk-schweizisk författare och poet. Han är mest känd för att ha skrivit romanerna Demian (1919), Siddhartha (1922), Stäppvargen (1927), Narziss och Goldmund (1930) och Glaspärlespelet (1943). År 1946 belönades han med Nobelpriset i litteratur. Ett återkommande tema i Hesses författarskap är individens inre resa mot andlighet och självkännedom, en strävan efter djupare förståelse av sitt jag i konflikt med samhällets normer.

Biografi

Barndom och ungdom

Hesse växte upp i staden Calw i Schwarzwald i en pietistisk missionärfamilj. Hesse sa sig ha haft en god barndom; ett kärleksfullt, kultiverat familjeliv med sång och musik, sagoberättande, utflykter, umgänge med många exotiska främlingar och främmande språk. Hesses uppväxt i en puritansk miljö med pietismens stränga krav på en växande människa skapade dock senare en pubertetskris hos Hesse. Han var överallt omgiven av krafter som försökte bryta ner hans vilja, hans egensinne. Det gällde såväl myndighetspersoner, läkare, rektorer, präster som anstaltsföreståndare men även hans egen familj. Man försökte på olika sätt kväsa, anpassa och trycka ner den tonårige Hesse. Man förklarade honom lida av ”moral insanity”, moralisk sinnessjukdom. Det man ville förklara sjukt var dock ett utvecklingsskeende, en pubertetskris hos en intensivt känslig person som måste utkämpa i ständig kamp mot omvärlden. Det märkliga är att han orkade stå dessa förenade krafter emot, under så lång tid.