H.C. Andersen

Hans Christian Andersen (danskt uttal: [ˈhænˀs ˈkʰʁestjæn ˈɑnɐsn̩] ; eller bara H.C. Andersen), född 2 april 1805 i Odense i Danmark-Norge, död 4 augusti 1875 på Østerbro i Köpenhamn, var en dansk författare. Han är, tillsammans med Ludvig Holberg och Søren Kierkegaard, Danmarks internationellt mest kända författare och företrädare för den danska guldåldern. Andersen är mest känd för sina sagor (på danska: eventyr). Andersen skrev över 200 sagor, 1 000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel och hans verk finns översatta till nära 150 språk.

Trots en fattig och enkel uppväxt och en problematisk skolgång kom Andersen att etablera sig som en författare som hade stöd av såväl kung Fredrik VI som det intellektuella etablissemanget och genom sina sagor även i de breda folklagren. 200-årsjubileet år 2005 medförde en ökad satsning på H.C. Andersen-forskningen och resulterade i en mängd litteratur kring författaren och i nyutgåvor och nyöversättningar av Andersens verk.

Biografi

Andersen föddes i ett fattigt hem i Odense på Fyn. Hans Andersens fader var skomakare, med bokintresse. Fadern lämnade hemmet för att i Hjælpekorpset delta i Napoleonkrigen, men återvände med sviktande hälsa och dog snart efter hemkomsten till Odense. Modern Anne Marie Andersdatter försörjde sig som tvätterska och gifte sedermera om sig.

Den första undervisning Andersen fick, först i hemmet och senare i en privat småskola för pojkar (danska: pogeskole) och i folkskolan, var tämligen undermålig och han höll sig mest för sig själv. Han läste mycket, lekte med dockor och sådant som satte fantasin i rörelse, uppförde egna pjäser och dagdrömde om en framtida storhet.