Giacomo Leopardi

Giacomo Leopardi, född 29 juni 1798 i Recanati, död 14 juni 1837 i Neapel, var en italiensk författare under romantiken och pessimism. Han betraktas som en av Italiens främsta författare.

Biografi

Leopardi föddes i Recanati som son till adelsmannen Monaldo Leopardi och markisinnan Adelaide Antici Mattei. Barndomen satte djupa spår. Fadern var gammaldags och vek, modern despotisk och kall, och hemmet präglat av disciplin och sträng religiositet, fastän fadern spelade om pengar. Erfarenheterna har han skrivit om i dikten Ricordanze.

Han fick sin utbildning av präster, och hans fars bibliotek var en källa till kunskap som han brukade flitigt. Någon gång mellan tolv och sjutton års ålder var det uppenbart för honom att han för alltid skulle lida av dålig hälsa, och att han inte kunde deltaga i jämnårigas ungdomliga äventyr. År 1817 kom dock klassicisten Pietro Giordani till palatset, vilket blev upptakten till en livslång vänskap.

År 1822 tillät hälsan och familjen honom att besöka Rom med sin farbror. Det blev dock en stor besvikelse. Kyrkan var korrumperad, dekadent och full av hyckleri, tyckte han. Redan innan avresan hade han desillusionerats om sin framtid. Han hade blivit kär i sin kusin Geltrude Cassi, men hans svaghet och dåliga hälsa hade ställt sig i vägen.

Efter vistelsen i Rom framstod dygden, kärleken, rättvisan och hjältemodet som tomma ord. Han fick 1824 i uppdrag att sammanställa dikterna i en antologi av en förläggare i Milano. Under den här tiden bodde han i Milano, Florens, Bologna och Pisa.