Georg Lindemann

Georg Lindemann, född 8 mars 1884 i Altmark i Sachsen i Kejsardömet Tyskland, död 25 september 1963 i Freudenstadt i Schwarzwald i Västtyskland, var en tysk militär.

Lindemann blev generalöverste 1942 och erhöll Riddarkorset av Järnkorset med eklöv 1943. Han tillhörde kavalleriet.

Liv

Georg Lindemann var son till justitierådet Hermann Lindemann och Elsbeth, född Placke. Han tog studentexamen vid Kaiser-Wilhelm-Gymnasium i Hannover och gick in som frivillig i den preussiska armén, där han 1903 blev officer. Han gifte sig 1907 med Annemarie von der Osten och fick med henne tre barn: Ernst (1908), Rosemarie (1910) och Erika (1912).

Lindemann deltog i striderna på både väst- och östfronten under första världskriget. Mycket litet är egentligen känt om hans liv i armén då. Men efter kriget gick han med i Von Lettows frikår. Där hjälpte han till att krossa upproret i Hamburg 1919. Men han var även med och slogs i München, Halle och Ruhr. 1922 överfördes han till reguljära armén och Reiter-Regiment 7 (Sjunde rytteriregimentet) i Breslau. 1930 var han chef för 13:e rytteriregementet. Han var aldrig medlem i NSDAP, även om han hade pronazistiska sympatier.

Eftersom han var en duglig officer blev Lindemann 1934 chef för Kriegsschule Hannover. Där argumenterade han för manöverkrigets fördelar. Den och andra idéer överförde han till Generalmajor Heinz Guderian, som kom att implementera dem i andra världskrigets pansartaktik. Där skrev han även sina två mest berömda böcker Die staatserhaltende Kraft des deutschen Soldatentums,(Militärwissenschaftliche Rundschau 1936) och Feuer und Bewegung im Landkrieg der Gegenwart, (Militärwissenschaftliche Rundschau 1937). Dessa utgavs dock först sedan han fått överta 36:e infanteridivisionen. De handlar bland annat om sjuårskriget och franska revolutionskrigen.