Ferdinand Foch

Ferdinand Foch, född 2 oktober 1851 i Tarbes i Hautes-Pyrénées, död 20 mars 1929 i Paris, var en fransk militär; general 1907, generalstabschef 1917, marskalk av Frankrike 1918, Polen och Storbritannien.

Militär karriär

Foch blev officer vid artilleriet 1873, överste och regementschef 1903, brigadgeneral 1907 samt divisionsgeneral 1911. Foch vann tidigt inträde i generalstaben och var 1895–1903 lärare i tillämpad taktik vid École supérieure de guerre och 1907–1911 chef för nämnda högskola. 1912 blev Foch chef för 8:e och 1913 för 20:e armékåren, vilket befäl han innehade vid krigsutbrottet 1914.

Ferdinand Foch erhöll omedelbart före Marneslaget i september 1914 befälet över den nybildade 9:e armén, som insattes mellan 4:e och 5:e arméerna i frontlinjens mitt och lyckades den 9 september vid Fère-Champenoise och Saint-Gond hejda tyskarnas framryckning. Efter att i oktober samma år tillsammans med den brittiska armén i Flandern framgångsrikt ha motstått tyskarnas anfall blev Foch i juni 1915 chef för norra armégruppen och ledde denna under Sommeoffensiven. 1916 utnämndes han till marskalk av Frankrike. Foch, som i oktober 1916 nådde pensionsåldern och av de styrande i Frankrike på grund av sin ålder och kanske även sina klerikala åsikter inte ansågs böra komma i fråga för generalstabschefsposten, placerades istället som chef för Bureau d'études des grandes questions interalliées men kallades 15 maj 1917 till den nu lediga befattningen som generalstabschef efter Philippe Pétain.