Falköping

Falköping är en tätort i Västergötland och centralort i Falköpings kommun, Västra Götalands län, belägen på Falbygden mellan platåbergen Mösseberg och Ålleberg.

Historia

Namnet Falköping betyder köpingen på falan, där fala är ett gammalt ord för utmark som ej är lämplig för odling, men bättre för bete.

Falköping och Falbygden har brukats av bönder sedan bondestenåldern. Kvar från forntiden finns en stor mängd gånggrifter. Falköping är byggt där flera landsvägar möts, och var från medeltiden fram till modern tid en handelsplats för främst kreatur. Ännu på 1500 och 1600-talen var jordbruket falköpingsbornas huvudnäring, men hantverk hade en underordnad roll, enligt Sahlström, Falköping genom tiderna, band 1, 1940. När industrialiseringen kom blev det dock mer aktuellt med tillverkningsindustrier av såväl hattar, tyger, rullgardiner och konfektyrer. Stadens utsatta läge gjorde att den plundrades och brändes av danska trupper vid två tillfällen under 1500-talet.

Falköping var länge en av Västergötlands minsta städer. Den fick ett kraftigt uppsving i mitten på 1800-talet när flera järnvägar drogs förbi orten som blev en viktig järnvägsknut. Jordbruket har alltid varit viktigt för Falköping, och i tätorten finns Falköpings Mejeri.