Conqueror

FV214 Conqueror var en tung brittisk stridsvagn i bruk under första halvan av 1960-talet. Dess huvudsakliga roll var att bistå den brittiska Rhenarméns Centurion-stridsvagnar med tyngre eldunderstöd på långa skjutavstånd. Efter att Centurion-vagnarna utrustats med den tyngre L7-kanonen, med en kaliber på 105 mm, togs stridsvagnen ur bruk. Conquerorn var på grund av sin storlek och vikt otymplig vid transporter och mycket underhållskrävande.

Utveckling

1944 beslöts det att en ny tung stridsvagn skulle ersätta Black Prince-stridsvagnen. Fordonet, med beteckningen A45, skulle operera tillsammans med Centurion-vagnen på slagfältet, och ha vissa delar gemensamma. Två år senare ändrades projektet. Nu skulle en ny familj av bandfordon utvecklas, med FV200 Universal Tank som grund. Den baserade sig i sin tur på en förlängd version av A45. Den första prototypen av FV201, som standardstridsvagnen hette, var färdig 1948. Vid det laget hade kostnaderna skjutit i höjden, och flera av de tjugotre planerade fordonsvarianterna hade dessutom visat sig vara opraktiska, bland annat till en följd av deras storlek. Året därefter togs följaktligen ett beslut om att avbryta FV200-projektet. Istället skulle motsvarande varianter utvecklas med Centurion-stridsvagnen som grund. Detta visade sig vara en utmärkt lösning, med det undantaget att Centurion-chassit inte kunde byggas om till en tung stridsvagn. Därför togs beslutet att fortsätta med varianten FV214, och mellan 1955 och 1958 färdigställdes knappt 185 stridsvagnar.