Birgit Nilsson

Märta Birgit Nilsson-Niklasson som gift, som artist Nilsson, född 17 maj 1918 i Västra Karups socken i Skåne, död 25 december 2005 i Bjärlöv i Skåne, var en svensk operasångerska (dramatisk sopran). Hon blev hovsångerska 1954 och fick motsvarande titel, Kammersängerin, i Österrike 1968 samt därefter även i Bayern 1970. Hon blev ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1960 och fick professors namn 1998.

Biografi

Nilsson var det enda barnet till lantbrukarparet Nils Petter Svensson och Justina Svensson, född Paulsson. De var bosatta på en gård i byn Svenstad i Västra Karups socken i nuvarande Båstads kommun. Tre år gammal började hon ta ut melodier på ett leksakspiano som hon fått i present av en dräng på gården. I en intervju sade hon senare att hon kunde sjunga innan hon kunde gå och att hon sjöng till och med i drömmen. Senare köpte hennes far en orgel till henne.

Hennes vokala talang upptäcktes först av lärarparet Jenny och Erik Pamp i Svenstads folkskola. Fjorton år gammal började hon ta pianolektioner, och hon gick även med i Västra Karups kyrkokör. Där blev hon uppmärksammad av kantorn i Båstad, Albert Runbäck, som såg till att hon fick ta sånglektioner hos sångläraren Ragnar Blennow i Åstorp. Blennow kan räknas som hennes verklige upptäckare, och det var han som uppmanade henne att söka till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm inför hösten 1941. Där blev hon antagen som elev i solosång. Endast två av 47 sökande antogs. Lärare blev bland andra Joseph Hislop och Arne Sunnegårdh.