Andrew Jackson

Andrew Jackson, född 15 mars 1767, död 8 juni 1845, var en amerikansk general, advokat och politiker. Han var USA:s 7:e president och satt mellan åren 1829 och 1837. Jackson tillhörde den "demokratiska" falangen av det gamla republikanska partiet som efter presidentvalet 1828 formellt bildade det demokratiska partiet. Jackson brukar därmed ses som grundaren av det demokratiska partiet.

Jackson brukade kallas för Old Hickory.

Ungdom och tidiga karriär

Andrew Jackson var postum son till en linnevävare, som efter det att han invandrat till USA från Irland blev bonde. När han var ung sägs Jackson - mycket likt den unge Napoleon, som han kände stor beundran för - ständigt ha varit i slagsmål och utmanat andra pojkar. Han var misstänksam, grälsjuk och hyste ofta agg mot andra. Han kände också en stark rättskänsla, intuitiv lojalitet och hade en naturlig ledarutstrålning. Under amerikanska frihetskriget slöt sig den trettonårige Jackson till South Carolinas hemvärn och tillfångatogs 1781 av britterna. Efter kriget studerade han juridik i Salisbury. 1788 blev han advokat i nordvästra delen av North Carolina (nuvarande Tennessee), där han utmärkte sig genom att skicka lagöverträdare och gäldenärer i fängelse. Senare samma år fick han en plats i representanthuset, vann stor popularitet och invaldes i senaten vid 30 års ålder. Han avgick dock nästan omedelbart, återvände till Tennessee och blev vald till distriktsdomare för en period på 6 år. Under hela sitt liv, vid sidan av sitt juridiska, militära och politiska arbete, var Jackson plantageägare och byggde med hjälp av sin hustru Rachel, vilken var den som hade det verkliga ansvaret under Jacksons långa frånvaroperioder, upp "Hermitaget" till en framgångsrik produktionsenhet med bomullsrenseri och whiskybränneri samt 150 slavar som tvångsarbetskraft.