Édith Piaf

Édith Piaf, ursprungligen Édith Giovanna Gassion, född 19 december 1915 i Paris, död 10 oktober 1963 i Plascassier utanför Grasse, var en fransk sångerska. Hon är allmänt ansedd som Frankrikes största populärmusikartist. Piaf var arvtagerska till en stark tradition av parisisk chanson (visa och sång) och den logiska efterföljaren till 1920-talets chanteuses réalistes, det vill säga Yvonne George, Damia och Fréhel. Hon var också en av de sångare som var med och skapade en ny parisisk musiktradition av mer internationell och exportvänlig karaktär.

Hennes tidiga sånger som Marguerite Monnots "Mon légionnaire" (1937) och Michel Emers "L'Accordéoniste" (1940) tillhör den gamla varietétraditionen. Piafs dramatiska tolkning och hennes speciella röst stämde väl med hennes egna komplicerade livsförhållanden med sprit- och drogproblem. Hon fick stora framgångar bland annat med sånger som "La Vie en rose" (1946; egen text), "Milord" (1959) och "Non, je ne regrette rien" (1960).

Piaf var den främsta representanten för den franska chanson-traditionen under 1950- och 1960-talen. Hon medverkade även i filmer.

Biografi

Trots ett stort antal utgivna biografier är en stor del av Piafs liv höljt i dunkel. Hon föddes i det invandrartäta området Belleville i Paris. Det sägs att hon föddes på trottoaren på Rue de Belleville 72, men i födelseattesten står det Hôpital Tenon, sjukhuset i 20:e arrondissementet där Belleville ligger. Sitt namn Édith fick hon efter Edith Cavell, en brittisk sjuksköterska under första världskriget som avrättades då hon hjälpte franska soldater att fly ur tysk fångenskap. "Piaf" – ett parisiskt slangord för sparv – var ett smeknamn hon kom att få tjugo år senare.